Här kan du läsa mer om de olika seminarierna under Mellanösternkonferensen den 11 Juni
- Dyster bild - men nya öppningar
- Uppgivenhet den största fienden
- Europas roll
- Gaza - världens största fängelse
- Kontroversiell talare
- "Gaza, en kärlekshistoria"

Det var en dyster bild av läget i Israel och Palestina – framförallt om situationen på Gaza – som målades upp under Palmecentrets dialogkonferens om Mellanöstern som hölls i Stockholm förra veckan. Men debatten visade också på en ny öppenhet inför alternativa lösningar - bland annat diskuterades en enstatslösning som ett tänkbart alternativ.

Konferensen, som samlade en rad högintressanta palestinska och israeliska politiker och opinionsbildare, var en del av Palmecentrets kampanj ”Fred i Mellanöstern.nu”. Kampanjen har arbetar aktivt för en ökad dialog och samverkan mellan aktörerna, med fokus på Gaza.

Konferensen hölls vid en tidpunkt då utsikterna för en hållbar fred i Mellanöstern ser mörkare ut än någonsin. Det har gått ett år sen det islamistiska Hamas tog kontrollen över Gaza efter strider med styrkor från den palestinske presidenten Mahmoud Abbas Fatahparti. Abbas svarade då med att upplösa den palestinska samlingsregeringen och Israel svarade med en allt mer skärpt blockad av Gaza. Raketattackerna har sedan dess avlöst varandra, både inifrån Gaza ut mot det israeliska närområdet och vice versa.

I den första paneldiskussionen möttes två erfarna och respekterade samhällsdebattörer: Ghada Karmi, palestinsk författare och forskare vid institutet för arabiska och islamiska studier, University of Exter, och Gideon Levy, mångfaldigt prisbelönt israelisk journalist på tidningen Haaretz, och ett ledande namn i den krympta skara som den israeliska fredsrörelsen utgör.

Trots det dystra utgångsläget tog Ghada Karmi snabbt på sig rollen som optimism och Gideon Levy den av pessimisten. Karmi inledde samtalet med att peka på vikten av att samtalsparterna i konflikten först måste komma överens om vad man vill uppnå. Idag är all fokus på att man ska samlas och prata, men man har inte alltid riktigt klart för sig vad man ska prata om, menade hon.

Hon ville också revidera synen på konflikten som komplex.

- Den är inte komplicerad, förstår du ursprunget är den enkel att förstå. Vi hade kunnat förutspå den här konflikten för länge, länge sedan. Idag är det väldigt populärt att se på situationen just nu, men det är precis lika viktigt att gå tillbaka i historien och påminna oss om vad som har hänt.

Ghada Karmi sammanfattade ”det israeliska projektet” som en kombination av geografi och demografi där Israel ett: eftersträvat så mycket territorium som möjligt. två: velat befolka detta territorium med judar. Något som i praktiken inneburit att man varit tvungen att fördriva de människor som redan bodde där. Och när det i sin tur inte fungerat har man tvingats stänga in dem, som i Gaza. Världens största utomhusfängelse som många numera kallar det.

- Detta är kärnan i problemet. Alla utomstående aktörer som EU och USA lägger sig gärna i och ger förvisso hjälp till palestinierna, men de utmanar aldrig grundprinciperna: det vill säga bevarandet och upprätthållandet av den starka och livskraftiga staten Israel, menade Ghada Karmi.

Samtidigt blir det allt mer tydligt att det i praktiken inte är Israels existens som är hotad. Det är Palestiniernas möjligheter att skapa egna politiska institutioner som är i farozonen. Det är palestinierna som är den svagare parten.

- Snälla, var väldigt medvetna om att fredsprocessen bara handlar om att få palestinierna att gå med på något de aldrig skulle gå med på om de var den starkare parten, sa Ghada Karmi.

Hon avfärdade också idén om en tvåstatslösning baserad på 1979 års gränser och menade att det inte bara är osannolikt att den kommer att bli verklighet, den är också orättvis och bortser helt från palestiniernas rättigheter.

- Tvåstatslösningen kommer inte att hända. Det betyder att antingen låter vi saker förbli som de är och fortsätter vår fruktlösa jakt på en tvåstatslösning. Eller så ger vi upp. Jag, för min del, ser en gemensam stat där israeler och palestinier lever tillsammans och försöker skapa en ny stat som en spännande vision. Jag hoppas att ni håller med mig, avslutade Ghada Karmi.

Gideon Levy höll med om att konflikten mellan Israel och palestinierna i grunden inte är särskilt komplex. Att beskriva den som komplicerad är bara att skjuta upp en fred ytterligare, menade han.

Levy var om möjligt ännu mer kritisk till Israel än Ghada Karmi och beskrev Israels drygt 40-åriga militära ockupation som brutal och omänsklig. Han konstaterade också att freden nu ligger längre bort än någonsin.

- Jag tror inte på några löften som Israelerna ger, för varje försök till fredsavtal – Camp David, Oslo, Annapolis – har det bara byggts fler och fler bosättningar. I det ögonblick som ockupationen blev del av det israeliska paketet upphörde Israel att vara demokratiskt

I Israel är ockupationen idag en icke-fråga – bortcensurerad från den offentliga debatten.

- Denna brutala ockupation göms undan från den israeliska agendan. Alla ni som sitter här vet antagligen mer om konflikten än de flesta i Israel. Det finns ett syfte med att gömma palestinierna och ockupationen, allt för att få israelerna att känna sig nöjda med sig själva. Känslan av att vara det utvalda folket är djupt rotad bland israelerna. Israel betraktar sig som det enda offret, det är vår exklusiva roll. Efter förintelsen har Israel rätt att göra vad de vill, sa Gideon Levy.

Till detta kommer en ständigt pågående demonisering av palestinierna, som i sig är förutsättningen för att israelerna ska kunna rättfärdiga ockupationen, enligt Levy.

- I Israel härskar i dag en ”säkerhetsreligion” som gör det möjligt för Israel att göra vad som helst utan att väcka några som helst frågetecken. I detta spelar media en jätteroll, sa Gideon Levy och drog sig inte för att beskriva dem som kriminella.

Han pekade på att israelisk media knappt rapporterar om palestinska dödsfall längre – 60 döda människor resulterar i en notis på sid 25. För tjugo år sedan skulle det ha varit en rubrik på förstasidan.

När det gäller världens engagemang i konflikten präglas den enligt Gideon Levy i allra högsta grad fortfarande av andra världskriget och förintelsen. Resultat innebär att världen, inklusive Europa och USA, bojkottar de som är ockuperade, inte de som är ockuperande.

Han sätter heller inte mycket hopp till USA, oavsett vilken presidentkandidat som tar plats i Vita huset efter höstens val.

- Den amerikanska president som skulle vilja sätta stopp för den israeliska ockupationen skulle kunna göra det inom en månad, men jag ser inte det hända, konstaterade Levy.

- Jag betraktar mig som en israelisk patriot, men att vara en sann vän av Israel är att höja rösten mot ockupationen. Jag vill se en rättvis stat och i en utopisk värld skulle jag vilja leva i en jämlik rättvis stat med både israeler och palestinier, men idag är våra samhällen väldigt långt borta från varandra.

Gideon Levy konstaterade att den generationen palestinier som nu växer upp, aldrig har sett en israel utan ett vapen på sig. Likadant, betraktar deras israeliska jämnåriga alla palestinier som självmordsbombare. Detta har förvärrats år för år.

Bit för bit har det palestinska folket splittrats - samhällen, byar, familjer har splittrats upp, bit för bit. Det palestinska folket är nu i sitt värsta tillstånd någonsin, menade Gideon Levy.

- Den här generationen är slut. Jag har tappat hoppet om motståndet på båda sidor. Det är mer militant, mer våldsamt än någonsin. Jag kan inte se en enstatslösning. Människor är så hjärntvättade. Jag tror kanske inte vi har missat tåget till tvåstatslösningen, men just nu springer vi i motsatt riktning. Det är en lösning som ligger längre bort än för fem år sedan. Också världen håller på att tappa intresset – och det oroar mig.

I den efterföljande diskussionen utvecklade Ghada Karmi sina tankar kring en enstatslösning. En idé som allt oftare väcker positiva reaktioner från omgivningen, enligt Karmi. Människor tycker det är en god idé - men helt orealistiskt.

- Jag betraktas som en drömmare. Men för mig har alla politiska idéer två aspekter: är det en god idé? Hur kan vi genomföra den? Det är så politiska idéer blir verklighet. Vi måste börja med att komma överens om målet – en kamp som på intet sätt är vunnen – och om vi kommer överens ska vi prata om hur vi kan ta oss dit. Detta är inget som änder över en natt, men det är inte skäl nog att avstå.

Gideon Levy ställde sig dock fortsatt tveksam till idén som han menar är i det närmaste tabu i dagens Israel. Han gissade – halvt på skämt, halvt på allvar – att det snart skulle i införas en lag som innebar att den som dryftade tankar om en enstatslöning automatiskt skulle betraktas som en landsförrädare eller brottsling.

Publikens efterföljande frågor tog bland annat upp Israels obligatoriska militärtjänstgöring som enligt Levy bidrar till att förstärka konflikten mellan folken. Genom att skicka unga män och kvinnor till armén blir de delaktiga av ockupationen, de blir hjärntvättade. Likadant var hela idén med muren på Västbanken att få människor att förstå att det var en fiende på andra sidan, sa Gideon Levy.

JENNY ÅKERVALL

- Uppgivenheten är vår största fiende, konstaterade Carin Jämtin, tidigare svensk biståndsminister och numera oppositionsborgarråd (s) i Stockholm i sitt anförande.

Hon uppmanade Israel att upphöra med ockupationen av Gaza och den kollektiva bestraffning som isoleringen innebär.

Även Carin Jämtin framhöll att EU är Israels största handelspartner och borde som sådan kunna ställa högre krav på dem.

En mur hög som Berlinmuren bygger knappast något förtroende för fred, menade hon och framhöll ändå en tvåstatslösning som ett möjligt alternativ.

Carin Jämtin tyckte också att humanitärt bistånd och politiska påtryckningsmedel måste hållas isär. Det ena behöver heller inte utesluta det andra.

Detta är inte bara en politisk konflikt, men den behöver en politisk lösning.

JENNY ÅKERVALL

Att kalla Gaza världens största utomhusfängelse har blivit en kliché, men inte mindre sant för det. Ett år efter att Israel påbörjade isoleringen av Gaza kämpar de palestinska invånarna för sin överlevnad.

Via direktuppkopplad videolänk vittnade Hussam Adwan, professor vid Al-Aqsa university i Gaza och Kamal Abu Nada, författare och palestinsk aktivist om ett Gaza som kvävs av isoleringen.
I Gaza lever ca 1,5 miljoner människor som nu sitter instängda utan mat, medicin och bränsle. På några månader har åsnekärror ersatt bilar som det främsta transportmedlet. 80 procent av befolkningen är idag beroende av humanitär hjälp. Människor dör dessutom regelbundet av Israeliska attacker.
Sedan konferensen i Annapolis har 493 människor dött av israeliska terrorattacker, de flesta civilpersoner. Gaza hålls i ett ekonomisk och socialt stryptag, fabrikerna står stilla, vi har inga råvaror och arbetslösheten har exploderat, sa Hussam Adwan.
Det saknas vaccin och mediciner för många kroniska sjukdomar. Tillgången till offentlig sjukvård är kraftigt begränsad. Som ett resultat har hälsan försämrats bland Gazas befolkning.
Vatten har blivit en bristvara. Det finns inte bränsle att driva vattenpumparna, kranarna fungerar därför bara tre dagar i veckan. Reningssystemen fungerar inte heller och i dagsläget rinner varje dag närmare 50 miljoner liter avloppsvatten rakt ut i havet – något som också gör såväl människor som fiskar sjuka.
Skolorna saknar även undervisningsmaterial. Och isoleringen av Gaza har inneburit att 2500 studenter som velat studera utomlands hindrats från att göra det.
Detta är en kollektiv bestraffning som är olaglig enligt internationella konventioner. Jag vill uppmana de internationella samfunden att vidta åtgärder för att stoppa den här olagliga isoleringen. Jag vill också uppmana omvärlden att bidra med humanitär hjälp till det palestinska folket, sa Hussam Adwan.
Enligt honom var det ett stort misstag att USA och EU underkände det palestinska valresultatet.
Här hade man en god chans att förhandla med den nya regeringen, man skulle ha accepterat valet och stöttat det palestinska folkets nya demokratiska erfarenhet, menade han.
Nyligen meddelade President Mahmoud Abbas överraskande att han söker en försoningsdialog med Hamas och den här gången utan att, i varje fall offentligt, ställa som förhandsvillkor att de först ger upp sin makt över Gaza. Målet var sade han en ny samlingsregering. Hamas svarade omedelbart positivt.
Det finns goda chanser att man lyckas ena Hamas och Fatah, trodde Hussam Adwan.
JENNY ÅKERVALL

På seminariet talade även Azzam Tamimi, forskare knuten till Institute for Islamic political thought i England.
En kontroversiell person, med försänkningar i Hamas, som bland annat uppmärksammats för att han kallat Israel för en cancersvulst och sagt att han stödjer självmordsbombningar.

Azzam Tamimi intervjuades av Leif Stenberg, assisterande professor i Islamologi vid Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet, som snabbt tog upp de kontroversiella uttalandena som Tamimi gjorde i samband med en BBC intervju 2004. Azzam Tamimi har i efterhand reviderat det han sa, något Leif Stenberg poängterade.

I utfrågningen stod Tamimi däremot fast vid palestiniernas rätt att göra motstånd mot ockupationen.

- Om det innebär att vi kallas terrorister, är vi stolta att bli kallade det, sa Azzam Tamimi, som menade att Hamas aldrig kan erkänna Israels rätt att existera.

Däremot kan Hamas tänka sig att gå in i fredsdiskussioner med Israel, menade han.

Han ansåg också att vapenvila var fullt möjligt och utvecklade sin syn på hur en framtida palestinsk stat skulle se ut.

- Det är en demokratisk stat där människor väljer sin regering och sina politiska representanter. Som muslim skulle jag naturligtvis vilja se en stat som vägleddes av islam. Men om folk inte vill det får jag foga mig och försöka övertyga dem genom demokratiska och fredliga medel, sa Azzam Tamimi.

JENNY ÅKERVALL

Människor i Gaza varken lever eller dör i värdighet, säger journalisten Catrin Ormestad. Under Palmecentrets Mellanösternkonferens berättade hon om arbetet med sin reportagebok ”Gaza, en kärlekshistoria”, där palestinska människor träder fram ur den anonyma folkmassan och får ansikte och namn.

Boktiteln innefattar egentligen två kärlekar. Dels den till staden Gaza och dess män­niskor, dels den om sin kärlek till journalisten Gideon Levy, som också är hennes sambo i Tel Aviv.

Båda var på plats i Stockholm under konferensen och pratade om konflikten i Mellanöstern från sina respektive horisonter.

Palmecentrets Viola Furubjelke intervjuade Catrin Ormestad om hennes arbete med boken som påbörjades för två år sedan. Läsarna får i denna följa Catrin Ormestad i hennes dagliga liv i Tel Aviv, men också de palestinier hon möter i hemmen, på sjukhus och i andra miljöer i Gaza.

Jag ville påminna oss alla om vilka den här konfliktens verkliga offer är. Det är män, kvinnor och barn i Gaza som inget hellre vill än att leva fredliga liv, säger hon.

Catrin Ormestad, som ursprungligen är från Gävle, besökte Gaza senast för två veckor sedan. Hon möttes då av ett kaos: människor lagade mat över öppna eldar, bilar som ersatts av åsnekärror och begravningar som fick genomföras utan begravningsstenar.

Det är som om tiden vridits tillbaka till en förindustriell era. En vän på Gaza sa till mig: ”det är som om varje dag är värre än den innan. Vi vet bara en sak och det är att saker och ting kommer att bli sämre”, säger Catrin Ormestad.
Ockupationen av Gaza betraktade hon som inhuman och ineffektiv.

Vi kräver att kvinnor och barn ska göra det som israelisk militär inte lyckas med, det vill säga göra sig av med Hamas. Men gissa vad – människor i Gaza skyller inte sina umbäranden på Hamas, de skyller på Israel och på omvärlden. Man kan inte få folk att ändra åsikter genom att svälta dem, sa Catrin Ormestad och påminde om att detta var en situation som människor åstadkommit. Den kan därför också repareras av människor.

Men inte så länge Gaza är beroende av ett land som förtrycker dem. Jag får ofta frågan: ser du något hopp? Och jag brukar svara att det hopp jag kan finna, hittar jag hos folket i Gaza. Där möter jag rädsla, förtvivlan och sorg – men jag har aldrig mött något hat.

I Gaza finns fortfarande människor som minns att det är fullt möjligt för palestinier och judar att leva tillsammans i fred. Men de är lite äldre och försvinner snabbt. Tiden håller på att rinna ut, konstaterar Catrin Ormestad.
Varför skriver en ung svensk kvinna en bok om Gaza, undrade Viola Furubjelke.

Det finns ingen plats som Gaza. Trots all press som de lever under ger de uttryck för så mycket glädje, humor och värme. Så länge någon har något har alla något, de är fantastiska på att dela med sig, svarade Catrin Ormestad.
Trots allt bistånd som skickas till Gaza saknas det fortfarande ett fungerande sjukhus, vilket är förbryllande tycker Catrin Ormestad. Hon önskar att det kunde ske en bättre samordning av biståndet.

Hon skulle också vilja se ett EU som var mer på offensiven.

EU är Israels största handelspartner, förstår inte att vi inte inser att vi kan göra mer skillnad.

Vad säger dina israeliska vänner i Tel Aviv om din bok, undrade Viola Furubjelke avslutningsvis.

När jag sagt att jag ska åka till Gaza är det som att säga att jag ska åka till andra sidan månen. Ändå ligger Gaza bara sju kilometer från Tel Aviv. De reagerar frågande: vad ska du där att göra? De vet inget om vad som pågår i Gaza och de bryr sig inte. Det är först när jag har levt i Tel Aviv som jag förstår hur ockupationen kunnat pågå i 40 år. Livet är för bra för att israelerna ska göra några förändringar. Vi måste börja göra ockupationen obekväm för Israel. Det är enda sättet vi kan åstadkomma en förändring, konsterade Catrin Ormestad.

JENNY ÅKERVALL

Palmecentret tillsammans med UTSP arrangerade den 15 Maj en konferens för försoning inom de palestinska politiska fraktionerna.

UTSP har arbetat med en serier dialogmöten under våren med syftet att förbättra de interna palestinska relationerna och ge aktörer en mötesplats för att diskutera centrala frågor för regionen.

Den 15 Maj samlades på sex platser i regionen palestinska aktörer under parollen försoning.

Talarlistan bestod av 12 personer bland dem:
Från Fata
Mr. Rafeeq El Natsha- one of the fouders of Fateh movement, Former president of Palestine Legislative Council, A member of revolutionary council of Fateh, Head of Fateh movement court

Från Hamas
Dr. Khalil El-Haya- member of Hamas political beaurue office anda member of Palestine Legislative Council

Från DFLP
Nayef Hawtma- Secretary General of DFLP

Från PFLP
Ahmed Jebreel- Secretary General of PFLP


Efter att samtliga 12 talare från samtliga palestinska fraktioner hållit anförande antogs följande rekomendationer av konferensen:

1- Participants call for an end for exciting political split and establish for reconciliation under a national unified government.

2- Participants call for the reconstruction of PLO which accommodate all kinds of political factions and guarantee the representation of the whole Palestinian people.

3- Participants call upon UTSP to continue their efforts in bridging the gap between Fateh and Hamas.

4- Fateh and Hamas speakers declared their trust and acceptance of UTSP role in the issue of dialogue.

5- A national committee led by UTSP is formed to mediate between Fateh and Hamas to reinforce the Palestinian reconciliation.

6- The participants highly appreciate Olof Pame International center and the Sweden people support welfare of the Palestinian People.

7- The meeting of the representatives and leaders of all factions, Political movements, civil societies, intellectuals – especially the representatives of Fateh and Hamas – is a great evidence which will mark the starting point toward the reconciliation.

8- The participants called upon the international community to accept the result of the democratic experience in Palestine and protect it.

9- The participants confirmed on the necessity of generalizing the culture of forgiveness and dialogue.

10- UTSP should start contacting the key figures on both Fateh and Hamas to help them in ending the political split.

11- The participants confirmed the necessity of the democratization of all Palestinian factions.

12- The participants call upon the international community to end the sanction on Gaza and protect the civilian from the Israeli military attacks.

13- The participants call upon the European community to practice pressure on Israel to implement UN resolutions dealing with the Palestinian issue especially the 194 resolution.